I have a dream

Just det, det var ju det här också! Snön som nu legat i ett tjockt, tjockt täcke sedan mitten av december ska ju någon gång försvinna. I min värld eller rättare sagt dröm sker detta med ett stillsamt dripp, dropp när solen gassar från en klarblå himmel. Ju mer solen skiner desto fler vårtecken tittar fram; krokusar, snödroppar, prinsessornas sandlåda mm.

Idag ser verkligheten lite annorlunda ut - snöblandat regn, grått och jättelklabbigt!

Kanske avvaktar en dag eller två med att sätta mig i solväggen med näsan i vädret och njuta av vårens ankomst.

Nervvrak...

Jag är helt matt! Det här med OS och framför allt svenska skidåkare är mer än vad mina nerver klarar. Att man kan känna sig som efter ett tufft fyspass utan att ens ha lyft rumpan ur soffan är märkligt men alla muskelspänningar gjorde ju nytta, det blev GULD igen!
Tur att OS snart är slut, både för mina nervers skull samt det här husets skull - jag får ju inget gjort på kvällarna, mer än att titta på OS då förstås. Ja, ja huset står kvar och sysslorna springer ju inte ifrån en precis så vi får ta nya tag i mars!!

Skadeglad...

...måste jag faktiskt erkänna att jag är just nu.
Anja tog en bronsmedalj efter den hemska kraschen igår, fantastiska människa, tack vare att en amerikanska körde ur! Ja, inte enbart, hon gjorde ju en otorlig insats själv men när hon inte kunde påverka mer och det kändes som det skulle bli ännu en snöplig fjärde plats i detta OS händer det. Såg precis bilder från blomstercermonin med en gråtande Anja på pallen - underbart med glädjetårar. Precis som Anja hade jag tårar i ögonen.
En annan parallell mellan mig och Anja kanske man kan säga är våra lår...
Mellansessan påpekade tidigare idag (när jag drog runt i mitt underställ) att "du har så stort här på benen, det vill inte jag ha". Nej tack det vill inte jag heller! men när jag ser Anja på TV så känns mina lår ganska små och jag känner mig lite nöjdare. Fast det är klart tittar man närmare är ju mina lite (eller förresten mycket) sladdrigare och gropigare. Hur kan det komma sig?? Jag som tränar så fantastiskt energiskt för tillfället ;-)

Heja, heja!

" Olympic champion, from Sweden...."

Parallellt med att vi hejar så mycket vi kan på de svenska deltagarna i OS genomför vi ett eget litet OS här hemma. Denna vecka är det sportlov vilket innebär 3 prinsessor hemma på heltid, inga öppna förskolor eller liknande arrangemang. Snön ligger djup utanför så förutsättningarna för att testa olika OS-grenar är mycket goda och följande har klarats av så här långt denna veckan;

1. Pulkaåkning (kanske ingen officiell OS-gren bara en säkrare variant av rodel)

2. Simning (tillhör visserligen sommardelen men ändå en OS-gren)

3. Längdskidor (utan tvekan en OS-gren)

4. Bullbak (kanske en gren på frammarsch, vad vet jag?)

5. Störtlopp på snowracer (säkrare än den gren stackars Anja tävlade i igår!)

6. Skridskor (här hanns med både konståkning och short track)

Slutligen har vi ägnat oss åt barnens favorit och min värsta gren, "riv ut och dra fram så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt-grenen". Den är mina prinsessor oslagbara i, mellansessan tar ohotad hem guldet, stora sessan och lillsessan delar på silvret. Själv tävlar jag parallellt i grenen tjat, gnat och suck-grenen och den, ska jag säga, blir man helt utmattad av!!!

Undra hur många som utmanar i kampen om guldet?

OS-GULD!!!

Oj, vad spännande det var.
Pappan sprang fram och tillbaka mellan TV:n och matbordet under Kallas sista kilometer mot OS-guldet. Till slut utbrister stora sessan; "Han är ju värre än M." (Mellansessan har oerhört svårt att sitta vid matbordet en hel måltid, alltid något hon måste kolla upp eller fixa med just precis när hon äter!)
Ja, vad svarar man på det?
Genom att själv springa bort till TV:n, hoppa, skrika och frusta genom varje stavtag de sista 500 meterna. När Kalla sedan passerar mållinjen tjoar båda föräldrarna så taket håller på att lyfta, pustar ut och konstaterar att både ben och händer är helt skakiga... Undra hur Kallas ben kändes?!
Vår egen planerade OS-gren för kvällen skulle egentligen varit tvättvikning men hur oviktigt känns inte det när VI säkrat ett OS-guld?!
Man kan väl lika gärna hämta underkläderna i tvättstugan istället för i byrålådan...

Tänderna kommer, tänderna går...

Minsta sessan gnager på allt som kommer i hennes väg eftersom det kliar för fullt i munnen. Detta på grund av de första små risgrynen som precis brutit igenom i underkäken.

Stora sessan gnager på hårda, gröna äpplen, vickar och vrider - allt för att i motsats till lillasyster - få loss tänder ur munnen!!

Precis innan läggning hände det äntligen, igen.

Nu glipar det ännu mer än på bilden vi tog på julafton.

Hoppas bara inte hon kommer sova lika illa som lillsessan när tänderna väl ska upp igen!

Sjukt!

Det är just precis vad det är här för tillfället. Jag har åkt på en rejäl förkylning, mellansessan fick feber igår natt och är fortfarande rätt hängig, mannen har försökt sig på badmintonspel vilket slutade med besök på akuten, kryckor och som tur var "bara" en muskelskada i vaden (bättre än en avsliten hälsena i alla fall!!). Vi har ju varit otroligt friska hela hösten så det var väl på något vis vår tur nu, skönt att det dröjt så länge så lillsessan hunnit bli dryga halvåret och känns mer motståndskraftig nu. Hur som helst, dagar som denna tackar man ju SVT och Bolibompa som sänder hela dagen lång. Svårt att orka läsa bok efter bok dagen lång, blir lätt lite tjatigt också när det bara är två som gäller!!

Ahtjoo!!

Ja, det är väl min mest frekventa replik just nu... Börjar bli förkyld, killar så där otäckt i halsen och näsan. Det är väl kanske inte så konstigt eftersom lillsessan vaknade (efter ännu en odräglig natt) med ursnorig näsa och rinnande mun. Jag tänker dra mig tillbaka nu och kura ner i sängen för att troligen påbörja min nattliga intervallträning inom kort. Under natten som gick körde vi, jag och lillsessan, ca 10 minuterspass växelvis i sängen, soffan och vandrandes i huset. Detta från kl. 23 till kl. 02.30 då jag äntligen kunde fylla på den lilla kroppen med ny Alvedon och näsdroppar. Därefter somnade vi båda två och sov dryga 2 timmar i sträck sedan lite amning och så ett par timmar till. Det är jobbigt att få tänder och, visade det ju sig i morse, bli förkyld samtidigt. Trots detta är hon solen själv på dagarna, det väger ju upp det mesta men några fler timmars sömn vore nog bra för mitt tålamod!!

Önskningar

Igår firade mellansessan sin 4-årsdag (återkommer med mer rapportering kring detta) och det har varit mycket spänning och förväntan i luften. Högst upp på hennes önskelista stod en lekstuga vilket i vårt fall är en omöjlighet. Inget är väl i och för sig omöjligt men att placera en lekstuga på ett hörn i trädgården som vetter mot ett fyrvägskors och vilket man endast ser om man tittar ut genom storsessans fönster på ovanvåningen känns inte som den mest praktiska placeringen och andra alternativ saknas då trädgården lutar mest överallt. Efter lite funderande hur vi skulle kunna tillmötesgå hennes önskan bestämde vi oss för att röja ur ett förråd (vindsgarderob) som man når genom 4-åringens rum och inreda den så likt en lekstuga som möjligt. Lediga stunder denna vecka har ägnats åt röj, städ, målning och till sist det där roliga piffandet. Mellansessan är helnöjd och det har redan lekts en hel del här inne. Det fiffigaste är kanske också att man kan leka här trots att det ligger en dryg halvmeter snö i trädgården!
Förutom pysslet inomhus har jag skottat, skottat och skottat SNÖ (mannen har legat nedbäddad så det fick bli veckans träning).

Lillsessan har haft en explosionsartad vecka; fått de två första tänderna, lärt sig krypa och sitta på egen hand (fast ett par kuddar runt om skadar ju aldrig!!). Detta har naturligtvis påverkat henne och tyvärr för vår del har nattsömnen varit under all kritik, min högsta önskan nu är att få sova mer än en timme i sträck inatt....