Förlåt?!

Jag vet inte hur du gör när du skalar potatis men jag gör det i alla fall väldigt fint, om man nu ska tro mellansessan...
Efter en natts usel sömn är inte tålamodet på topp och det blir inte bättre av att mellansessan vaknat på fel sida och bestämt sig för att göra tvärtemot hela dagen! Innan vi ens hunnit iväg med stora sessan till skolan hade hon fått 2 rejäla bryt på felaktiga sockar, skor, systrar mm. Slutade med att hon stod innanför ytterdörren och skrek: PAAAPPAAAAA, jag vill ha min PAAAPPAAAA!!!! så hela kvarteret hörde.
Jag efter en sådan morgon blev förmiddagen en prövning med konflikter kring det mesta.
Slutligen fick mamman nog och i stort sett bad det lilla livet flyga och fara... (åh, vad man känner sig lyckad som förälder!)
5 djupa andetag och sedan dags att laga lunch. Står vid diskbänken och skalar potatis när en smygen mellansessa tassar fram och säger; "Vad väldigt fint du skalar potatisen, mamma!" med sin allra lenaste röst. Ska man tolka det som ett litet förlåt tro?